- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Tal och esthetiska afhandlingar /
370

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna ej finnes, finnes ej heller föremål för konstens
behandling. Framför de ethiska och politiska idéerna,
låt vara att de med de mest kolossala ansträngningar
söka att arbeta sig fram till realitet, står konsten med
fallna händer: hon vet ej hvad hon med dem skall
företaga. Men låt dem blott hafva gjort sig i verkligheten
gällande: då kommer hennes tur att tillegna sig dem
och att i renad gestalt återgifva dem för åskådningen,
befriade från all den tillfällighet, den inskränkning, det
onödvändiga slagg, som åtföljer all verkliggörelse af
idéen i det yttre lifvet och dess begränsande
förhållanden. Den skall då under konstens hand framvisa den
oändlighet, som undanskymmes och orenas under dess
uppenbarelse i verldens yttre verklighet. Detta är
konstens stora uppgift och dess enda. Hon går de stora
ethiska och politiska rörelserna i spåren; hon följer dem,
men på afstånd, hon går efter utan att behöfva frukta
att komma för sent. Konsten griper icke sina föremål
ur luften; tidsidéerna kan hon ej upptaga till
behandling annat än inom sin sfer och efter sin method, och
denna består deri, att hon inom den naturliga eller
historiska verkligheten tillegnar sig ett ämne, som redan
i sin yttre tillvaro .innebär möjligheten af den rena
sammanslutenhet och harmoni af idé och yttre sinnlig och
individuell gestalt, hvarifrån hon icke kan afstå utan
att upphöra att vara konst, utan att blifva en svag
afart af sig sjelf. Der dénna möjlighet af harmoni, som
alltid ger sig tillkänna genom en mer eller mindre
ofullständig verklighet i den yttre existensen, icke finnes,
är således konsten i sjelfva verket vanmäktig. Hit
hörer det ethiska området, inom hvilket det moraliska
blotta imperativet, den aldrig uppfyllda fordran af en
enhet mellan det godas idé och dess verklighet i
mensk-lig handling, utgör det högsta hvartill man kommer,
och som väl kan anses realiserad till en viss grad i det
allmänna verldsloppet, men icke inom individens en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/7/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free