- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Tal och esthetiska afhandlingar /
379

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HUEULEDES POESIEN FLYTT UR LIFVET.

(un «INTELLIGENSBLADET». 1845.)

Det Ar onekligen en ledsam sak att blifva gammal, i
synnerhet då man icke i förväg iakttagit vilkoren att
kunna åldras med tillfredsställelse, värdighet och behag.
Det gifves menniskor, hvilka icke kunnat förskaffa sitt
lif ett innehåll; menniskor, hvilkas hela sträfvan är så
blott och bart formel, att deras hela existens kan kallas
en formsak. Att dessas eget lif är rAtt olyckligt, derom
Ar ingen fråga; och att lifvet i allmänhet för deras ögon
förmörkas af det egna lifvets skugga, är en iakttagelse,
som man under afhörandet af jemmerropen för dagen
har tillfälle att stundligen göra. En bland de mest
karakteristiska yttringar af dessa menniskors oroliga och
▼anmäktiga äflan här i lifvet är deras besynnerliga
lystnad efter högtidligheter: och när dessa — hvilket som
oftast inträffar — misslyckas för dem, så äro de så
mycket mera beklagansvärda, som de då känna sig
uppmanade att till sina öfriga plågoandar äfven påkalla
hatets — hatets emot en tid, som gått ifrån dem, mot
en generation, som står utan sammanhang med dem.
Dessa menniskor behöfva icke vara så lastgamla; deras
underligheter äro ingalunda något gemensamt
kännetecken på ålderdom; tvärtom står denna som oftast,
genom efterkommande fästad vid närtidens rörelser, i det
förtroligaste förhållande till lifvet: nej, de hafva sjelfva
uteslutit sig från de lefvandes gemenskap, åldras hastigt
i sin ensamhet och skylla på menniskomas och tidens
ondska den platthet, tråkighet och sterilitet, hvaraf
deras eget lif är uppfyldt, och som endast är en följd af
deras egen, sjelfvalda ställning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/7/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free