Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamhet åter, sedan en Minoritermunk enkom predikat
till förmån för de religiösa miraklerna och emot de
oskickligheter, hvartill dryckenskap och okynne förut
gifvit anledning under representationerna. Under tiden
hade redan långt före år 1426 åtskilliga «handtverkare
och krämare» tagit sig före att på egen bekostnad
uppföra skådespel. Redan vid denna tid kan man således
anse, att de religiösa skådespelen börjat öfvergå i
lekmännens händer, och efterhand utbildade sig den
åsigten, att det var oförenligt med presterskapets värdighet
och andliga kallelse att så verksamt som hittills deltaga
i dessa offentliga förlustelser, ehuru de ännu i det
längsta bibehöllo sin bibliskt-religiösa karakter. Vi hafva
sett, att redan i den normandiska tiden i 13:de seklet
biskop Grostète klandrade «de galna presterna» för
deras dramatiska tillgöranden, och ännu år 1519 fann sig
kardinal Wolsey föranlåten att i sina reglor för
Augustiner-orden förbjuda munkarne att uppträda såsom
«lusores». Emellertid synes åtminstone det lägre klericiet
med särdeles stor förkärlek hafva varit fästadt vid en
konst, som hade kyrkan att tacka för sitt ursprung.
Hvarken en förändrad opinion eller uttryckliga förbud
synas på länge hafva förmått att vänja presterskapet
ifrån denna traditionella svaghet. Kyrkor och
klosterkapeller fortforo ännu i 16:de seklet att begagnas såsom
teatrar för mirakelspel. År 1542 ansåg en engelsk
biskop sig hafva anledning att utfärda en skrifvelse till
presterna i sitt stift med påbud, att «inga slags
skådespel, lekar eller mellanspel (interludes) vidare finge
uppföras i deras kyrkor och kapeller». Men ännu 1572,
d. v. s. under drottning Elisabeths regering, när det
nya skådespelet redan var i det närmaste grundlagdt,
heter det i en skrift, der författaren talar om
presterskapets försumlighet att sköta sina åligganden, bland
annat: «han (presten) skyndar med gudstjensten så godt
som i galopp; ty antingen har han något annat nöje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>