Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit förenadt med stora kostnader, och enligt en grof
ritning på sista bladet fordrade representationen ett
kastell eller berg midt på teatern, med en säng derunder
för Humanum Genus och fem ställningar för Deus,
Belial, Mundus, Caro och Avaritia.
Detta må vara tillräckligt till prof på plananläggningen
och den allmänna karakteren af moralspelen, så
som de voro beskaffade i sin ursprungliga gestalt. Men
äfven i dessa spel börja i sin ordning röja sig spår af
andra elementer, hvilka inom kort skulle bilda ett nytt
och högre slag af dramatisk vitterhet, likasom man i de
gamla mirakelspelen här och der upptäcker en benägenhet
för de allegoriska personifikationer, som utgöra
karakteren af moralspelet. Det skulle icke sakna intresse
att egna en särskild uppmärksamhet åt de moralspel, i
hvilka dessa nya elementer börja visa sig, och hvilka
således redan kunna anses förbereda öfvergången till
den moderna tragedien och komedien. Men vi våga ej
påräkna våra läsares deltagande för en fortsatt
undersökning af dessa föråldrade skådespel, utan skynda till
den egendomliga art af den tidens dramatiska konst,
som utgör mellanlänken mellan medeltidens och den
nyare tidens drama.
Den egentliga öfvergången till modernt drama göres
af de s. k. Interludes, hvilka äfven i det afseendet
med rätta kallas «mellanspel», att de stå emellan
moraliteten och komedien. Deras uppfinnare var John
Heywood, som lefde under Henrik VIII:s tid; hvarvid
likväl bör anmärkas, att benämningen Interlude
förekommer tidigare, redan under Edward IV:s tid, men att
den då användes att beteckna teatraliska produktioner
i allmänhet.
John Heywood, gemenligen kallad epigrammatisten,
stod i mycken ynnest hos Henrik VIII för sina lustiga
infall. Så snart han lemnat universitetet, uppträdde han
såsom författare, och omfattades med intresse af Sir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
