Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlemnar sig åt sin brottsliga passion. Mosbie frågar
henne i början: «hvad, är du förändrad?» och hon
svarar med utsökt patos:
Ja, till mitt fordna sälla lif igen:
Jag kastat af en skökas snöda namn
Och jag vill bli en ärlig mans — nu mer
Ej ärliga men ångerfulla hustru.
Ack, Mosbie, det var du, som stal min ära,
Och gjorde mig en skamfläck för mitt kön.
Nej hör mig, Mosbie, endast två, tre ord:
Jag vill min egen tunga bita af,
Om den blir bitter. Se på mig, o Mosbie,
Om du ej vill, att jag skall dö. Ack, intet
Skall skydda mig för stormen i din blick.
Om krig du ropar, finns ej fred för mig:
Jag bot skall göra för mitt fel mot dig
Och bränna denna bönbok, som jag bär —
Det helga ord, som har från dig mig omvändt.
Se, Mosbie, jag vill slita bort dess blad,
Hvartenda blad — och i dess gyllne permar
I stället gömma dina ljufva bref.
Och endast dem jag städse skall begrunda,
Min andakts nya, enda föremål!
Stör mig ej mer med verldsliga bekymmer.
Låt mig få tänka på min Frälsare,
Hvars blod skall aftvå mig det blod jag utgöt.
Mosbie.
Hur länge räcker detta helvete?
Låt mig gå bort från denna skökas åsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
