Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin öfversättning af Shakspeare, lät den åldrige
skämtaren för första gången beträda sig med ett fel emot
det strategiska system, som han i så många år iakttagit
under sina litterära fälttåg och som beredt honom så
många triumfer i hela Europas åsyn. Han glömde sig
helt och hållet: han icke blott låtsade blifva ond — ty
det kunde man väl enligt hans system stundom göra för
effektens skull — han blef ond: han blef så ond, att
han glömde sin qvickhet, sin ironi, sin sarkasm och
började ordentligt bannas. Han, som i så många år
fört stiletten med en makalös virtuositet, lät af det
romantiska dramat förleda sig att gripa det romantiska
slagsvärdet. Han, som så väl kände löjet och vådan af
att vara löjlig, gjorde sig sjelf — säkerligen den enda
gången i sin lefnad — löjlig. Att man rent ut skrattade
åt honom, våga vi ej påstå; men om man det ej gjorde,
så var det troligen, om ej af aktning för hans gråa hår,
af fruktan att derigenom plötsligen bringa honom till
besinning och sätta hans gamla vapen i hans händer.
Det kan vara ett märkligt drag i den Shakspeareska
dramatikens historia, att den en gång narrat sjelfva
Voltaire att begå en sottis. Han öfveröste den stackars
Letourneur med de gröfsta invektiver: han var ej nöjd
med att kalla honom en litterär stympare, en smaklös
narr, han angrep honom på heder och ära: vi äro ej
säkra på, att han ej ville finna någon förevändning för
lagarne att förfölja hans person. Han skref ett
ljungande bref till franska akademien med uppmaning att
taga sina mått och steg mot våldsverkaren: med ett
ord, den gamle mannen var för ögonblicket ett offer
för en verklig yrsel af vrede emot Shakspeare, mot hans
öfversättare och mot allmänheten, som ej genast brände
den nya öfversättningen å båle.
Tyskarnes anspråk på att anses hafva gjort verlden
bekant med Shakspeare’s förgätna och föraktade snille
kunna vi således icke utan betydliga inskränkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
