Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
noggrannaste afvägd emot de andra; om den ena handlande
personen talar i två rader, så svarar den andra i två;
talar han i en, så svarar den andra i en. Det är det
jemntrullande vehiklet för en handling af den strängaste
symmetri, i hvilken ödets förnuftiga lag ersätter
individens passion, och det hela är ett konststycke, som
tillfredsställer förnuftet, hänförer fantasien, smeker örat —
och lemnar hjertat kallt.
Det sceniska uppförandet af dessa antika dramer
torde kunna antagas hafva blifvit till sin beskaffenhet i
ej ringa mån bestämdt af denna deras öfvervägande
plastiska och statuariska karakter, såvida man ej heldre
vill antaga, att denna just var beräknad efter
beskaffenheten af det sceniska spelet, hvilket likväl af grunder,
som vi här ej vilja närmare utveckla, synes vara mindre
troligt. Med den allmänna karakter, som utmärker det
antika dramat, stod det maskerade spelet i
öfverensstämmelse. Det uttalar ingen känsla, som behöfver
uttryckas genom ansigtsspel; den handling, som åskådaren
inbjudes att bevittna, är på sätt och vis en yttre; den
är öfvervägande en yttre äfven för den handlande
personen sjelf, hvilken känner sig företrädesvis vara ett
redskap för en yttre makt, hvars röst han väl
förnimmer ur sitt eget inre, men som ändock är honom
främmande. Detta drama framställer den trognaste och den
klaraste exposition af handlingen i alla dess momenter
och med alla dess motiver, men alla i en blott yttre
förbindelse, utan analys af den inre process, hvarigenom
de alstras ur menniskohjertat. Allt i detta system af
dramatisk handling är på det klaraste utredt, med
undantag af den subjektiva medelpunkt, som det eger i
menniskans personlighet, och genom hvilken det blifver
menniskans egnaste innerligaste tillhörighet. Hurudant
det patos är, som utgör den antika dramatiska
handlingens motiv, derom uppstår väl intet tvifvel; men huru
den dramatiska hjelten sjelf känner detta patos, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
