Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
största beundrare, om de utan fördom och med full
uppriktighet vilja gripa sig an att besvara denna fråga,
näppeligen skola finna ett annat svar, än att detta lugna,
plastiska, öfvermenskliga patos eger en alltför sträng
skönhet, för att kunna ega ett fullt menskligt intresse.
Jag kan ej såsom menniska glädjas åt eller fullt njuta
en konstskapelse, i hvilken jag ser bilden af en menniska
skoningslöst hänföras och beherrskas af en henne
öfvermäktig kraft, som så uppfyller henne, att hon — sjelfva
menniskan — i densamma går förlorad och
undanskymmes för mitt öga. Det är demoniska makter, som,
kufvande och slukande de menskliga individerna, bekämpa
hvarandra för att slutligen fira sin försoning med
menniskooffer. Den oöfverträffliga fulländning, som den
estetiska vetenskapen tillerkänt detta antika drama, vilja vi
visserligen till en viss grad medgifva vara verklig. Detta
drama är ett mönster: estetiken finner icke en mera
regelbunden tillämpning af sina spekulativa satser; det är
utan tvifvel den renaste form af drama, som
litteraturens häfder känna. Men dervid kan frågas: är hvar och
en den renaste form äfven den högsta? Ja, i teorien,
men icke in praxi. Den praktiske kännaren af teatern
skall sträfva emot att medgifva Sofokles företräde
framför Shakspeare i trots af alla möjliga teorier, ehuru han
måhända icke kan vederlägga dem. Och den praktiske
mannen har rätt; hvaremot teorien har orätt deri, att
den konstruerat sitt system efter den antika rena
sakobjektiviteten utan att taga menniskan med i
beräkningen.
Man drager vanligen en skarp gräns för det skönas
område. Den fanns äfven så länge den antika konsten
herrskade; men den meranämnda subjektivitet, som
kristendomen lossade ur sina fjettrar har nedrifvit
råmärket, och dermed äfven befriat det sköna sjelft, hvars
område den med detsamma utvidgat. Mycket, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
