Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckligt Whig; och jag hoppas på bättre bemötande af
honom.» — År 1711 skrifver han ytterligare till Stella:
«Jag har förvärfvat fiender tjogtals, men vänner endast
parvis, hvilket strider emot vishetens reglor, ty man
säger, att en fiende kan mera skada en menniska, än
tio vänner kunna gagna henne. Men jag har åtminstone
fått min hämnd, om jag också icke vunnit något
annat. Och må se’n ödet styra [1].
Det kan ej nekas, att Swift genom dessa bekännelser
visar sin karakter från en föga fördelaktig sida.
Enskild förtrytelse, den må vara huru berättigad som
helst, är alltid en dålig ursäkt för ett affall från egna
grundsatser. Kanske får man likväl i denna personliga
förargelse snarare söka skälet för hans bitterhet i orden,
än för hans skenbara inkonseqvens i handlingssättet.
Vi älska att föreställa oss, att Swift egt mera objektiva
anledningar att sluta sig till det Tory-parti, som snart
började gripa efter regeringens tyglar. Troligen var
det hans högkyrkliga åsigter, som definitivt afgjorde hans
sympati för Tories, och hans personliga missräkningar
inledde honom endast i en för en man af hans lynne
oemotståndlig frestelse att uttömma sin galla öfver
enskilda medlemmar af den fraktion, under hvars styrelse
han såg den sak, som låg honom närmast om hjertat,
hotas med verkliga faror.
Det hör ej till vårt ämne att redogöra för omständigheterna
vid den för Swift så förhatliga Whigistiska
ministèrens fall, då han sjelf var främmande för dess
öde. Det högkyrkliga partiet hade redan börjat få
öfvertaget, och man förutsåg redan en afgörande kris, då
Swift ånyo beslutade att gå öfver till England.
Presterskapets gamla tiondefråga var ännu icke afgjord: man
hoppades, att drottning Anna, under de omständigheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
