- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
165

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skördade af den högte ställning, som han intog under
denna administration; ty sitt förakt för rangens
företräden och de ceremonier, som dessa pläga medföra,
dref han ända till gränsen af affektation. Han
underrättade en gång S:t John, att han alldeles icke tyckte
om hans kalla och förnäma miner, att han alldeles icke
ämnade låta behandla sig som en skolpojke; hade han
något att anmärka emot honom, så kunde han öppet
säga honom det; ty han hade allsingen lust att gå och
gissa på orsaken till kölden i hans uppsyn och
bemötande, en behandling, som han icke en gång skulle
tåla af ett krönt hufvud. S:t John ursäktade sig, förebar
illamående och bad honom äta middag hos sig. «Men
jag ville det icke», skrifver Swift; «jag vet ej hvarföre,
men jag ville icke.» Åtskilliga anekdoter om hans
familiaritet med lorderna af ministèren äro löjliga ända
till cynism [1]. Scott anmärker icke utan finhet, att
hans sätt att behandla de högtuppsatta «lemnar rum för
den misstanken, att de företräden, som han med afsigt
underskattade, i sjelfva verket torde hafva haft mer än
vederbörlig vigt i hans ögon». Deremot kan väl frågas,
huru en borgerlig man skall kunna visa sin ringaktning
för dessa företräden på annat sätt, om han nämligen
enkom vill visa den, hvilket vi likväl gerna medgifva
icke stort lönar mödan i allmänhet. För en man i
Swifts ställning torde en sådan taktik kanske likväl
icke hafva varit så oklok. Men visst är, att han
stundom tog sig friheter, som man skulle hafva ansett
oförskämda äfven ibland jemnlikar. Han var en gång
förargad på premierministern, Harley, numera lord Oxford.



[1] If a Lord in place came to his levee, he would say: «Prithy, lord,
take away that damn’d chamberpot, and sit down». — But if it were a
commoner only or an Irish Lord, he would remove the implement himself
and perhaps ask pardon for the disorder of the room, swearing that he
would send Patrick, his servant, to the devil, if the dog did not seem to
be willing to go to him of himself (Anon. hos W. Scott 61 *).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free