- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
174

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spetsad för satiren, städse genomträngde som en stilett.
Denna gång hade han särskildt förgiftat den. Han skref
sin «Windsor prophecy». Från detta ögonblick svor
hertiginnan honom det oförsonligaste hat intill döden. Det
var ej mycket att undra på. Han hade i sin satir
förlöjligat henne för hennes röda hår och anklagat henne
för delaktighet i hennes mans mord. Det kan vara
osäkert, säger W. Scott, hvilketdera hon ansåg för den
största skymfen, då den första beskyllningen var
oneklig, den sednare åter endast grundade sig på poetens
elakhet. Profetian var tryckt och färdig att utdelas, då
författaren på sin gynnarinnas, Mrs Mashams, föreställningar
beslöt att undertrycka den. Det var för sent.
Den blef väl icke offentligen försåld; men tillräckligt
många exemplar voro redan utdelade för att kunna
cirkulera man och man emellan. Swift hade emellertid
dödligen förolämpat en favorit, om hvilken han sjelf
säger, att hon hade mera personligt inflytande än
drottningens hela omgifning tillsammans, och han fick snart
smaka hennes hämnd. Biskopsstolen i Hereford blef
ledig: ministrarne, i denna punkt fullkomligt eniga,
rekommenderade sin vän till den vakanta mitran; men
deras bemödanden strandade mot hertiginnans böner,
knäfall och tårar. Hatet brukar, som man ser, inför de
mäktiga samma vältaliga medel som kärleken, och synes
ofta göra det med åtminstone lika framgång [1]. Att
med knäfall och tårar bedja godt för en menniska, är
naturligt och vackert; att på samma sätt bedja ondt för
en annan skulle synas minst sagdt sällsamt, synnerligen
för den, som genom sin höga ställning borde befinna
sig utom hvirfveln af menniskors småaktiga inbördes
tvister.

Efter dessa motgångar kunde Swift ej undgå att
finna sin ställning falsk. Han yttrade derföre sin önskan



[1] W. Scott, 73 ff. Sheridan, I. 153 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free