Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cervantes har gifvit sig sjelf det tvetydiga lofordet,
att han varit den förste, som på den spanska teatern
införde moraliska eller allegoriska personer, hvilket
företrädesvis gäller om hans Trato de Argel, Numancia och
Casa de los Zelos, och att hafva inskränkt antalet af
akter eller «jornadas» till tre i stället för de fem, som
förut voro vanliga. Äfven om vi vore böjda att tillerkänna
dessa uppfinningar den förtjenst, på hvilken författaren
gör anspråk, hvilket vi äro långt ifrån att vilja
göra; så skulle vi likväl icke kunna lemna honom i
ostörd besittning af dem såsom hans rättmätiga
egendom, emedan det är ett afgjordt faktum, att han i båda
haft föregångare. Bättre anledning till sjelfberöm skulle
Cervantes kunna hafva funnit deri, att han under denna
tid författat tjugo à trettio komedier, som alla möttes af
allmänhetens bifall, isynnerhet La gran Turquesca, La
Batalla naval, La Jerusalen, La Amaranta ó la del Mayo,
El Bosque amoroso, La unica y la bizarra Arsinda. Den
komedi, hvarmed författaren sjelf likväl kände sig bäst
tillfreds, var hans la Confusa, hvilken, efter hvad han
sjelf säger, tog sig beundransvärdt ut på teatern, och
kunde försvara sin plats bland de bästa af det slags
lustspel, som kallas «Comedias de capa y espada» [1]. Denna
hans popularitet varade emellertid icke länge; ty, säger
Cervantes sjelf, «då komedierna hafva sina tider och
förändringar, och snart detta naturens under, Lope de
Vega, tillträdde sitt herradöme öfver teatern och
underkastade alla skådespelare sitt välde, uppfyllande verlden
med originella, lyckliga och väl uttänkta komedier», så
fördunklades icke allenast Cervantes’ dramatiska arbeten,
utan äfven alla hans föregångares. Emellertid eger
Cervantes mycken förtjenst om den spanska teaterns
utbildning, och har ej obetydligt bidragit att bana vägen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
