Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då Wilhelm af Oranien, tidens sannskyldige son,
representanten af frihetens tradition, uppsteg på den engelska
tronen. Denna verldshistoriska tilldragelse innebar nemligen
långt mera än en tronförändring; den innebar förändringen
af system. Ludvig XIV:s europeiska diktatur
utöfvades i reaktionens namn. Hvad hans eget
konungarike speciellt angår, hade det sedan ett
århundrade upplefvat mer än tillräckligt af inbördes
stridigheter och yttre krig, såsom följder af den nya
rörelseprincip, som gjort sig gällande bland folken, och
nationen ej mindre än monarken bibehöll i friskt minne
frondens oroligheter under Ludvigs ynglingaår och
Mazarins ministèr. Det hade lyckats ministerns
klokhet och den unge konungens despotiska fasthet att
återställa lugnet, hvilket blifvit dem så mycket lättare, som
den inre tryggheten var ett behof, hvilket Frankrike delade
med det öfriga Europa, och Frankrikes revolutionärer väl
egde sin Retz och sin Condé, men ingen Hampden eller
Cromwell, d. v. s. väl oroliga hufvuden med ett visst
mått af talang, men icke dessa entusiastiska, lågande
karakterer, som göra revolutioner. Under sådana
förhållanden tog Ludvig XIV regeringstyglarne i egen
hand, och knappt var den engelska republiken störtad,
förr än han öppet förkunnade — genom handlingar hvad
han ej förkunnade genom ord — det system af
konseqvent reaktion, som utgör det historiska innehållet af
hans långvariga regering. Uppfostrad i Richelieus,
Mazarins och den spanska politikens skola, utgick han
derur såsom en lärjunge, hvilken skulle i många fall
öfverträffa sina lärare. Den politiska lära, som sattes i
system af Macchiavelli — vi få i förbigående fästa
uppmärksamheten på den besynnerliga ironi, som ligger
deri, att just denna enväldets lära, satt i system, var
en bland de första frukterna af den forskningsfrihet,
som renaissancen födde, och på den nemesis, som
uppenbarar sig deri, att den slutligen visade sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
