Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en orm, som han värmde vid sitt bröst och som till
tack derföre omärkligen insmög i hans ådror ett gift,
som skulle bringa döden åt hans efterkommande.
Ludvig XIV hatade djupt och hjertligt det nyss hämmade
framåtskridandets princip: «han gjorde sig ej mödan att
inlåta sig i en diskussion dermed; hans system var att
krossa den under majestätet af sina rättigheter» [1]. Men
han märkte likväl icke, att han med den fina bildning,
hvarmed han omgaf sig, endast öppnade ett nytt fält
för dess krafter, hvilket var densamma så mycket mera
välkommet, som den genom sina öfverdrifter och
förnämligast genom blodskatastrofen år 1649 förlorat
förtroendet på det praktiska området och nu behöfde verka
i andra riktningar, för att med sig åter försona den
upprörda och uppskrämda menskligheten. Dessutom slår
icke felt att äfven den, som till den grad som Ludvig
XIV hatar och misskänner sin tids sträfvanden, i alla
fall alltid skall beträdas med att i större eller mindre
mån tjena dess syften, emedan han, såsom äfven sjelf
ett barn af denna tid, ej kan undgå att för egen del
mer eller mindre vara gripen af dess anda, så vida det
aldrig är individen förunnadt — han må befinna sig på
huru hög plats som helst — att ställa sig oberoende af
den mensklighet, som omgifver honom, och med
hvilken han har sin egen bildning gemensam. Man kan
icke frånkänna Ludvig XIV mycken konseqvens i sitt
handlingssätt i allmänhet: kanske har ingen dödlig i
högre grad besutit denna egenskap än han; men man
kan ej begära, att en menniska, fastän enligt egen
föreställning Guds vikarie på jorden, skall för konseqvensens
skull förmå eller ens vilja lösrycka sig från hela
menskligheten, och ej dela någon enda af dess varmaste
sympatier. Han ville utgöra summan af sitt folk, den
högsta eller rättare den enda exponenten af dess makt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
