Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjerran, att man snarare skulle tro att dumheten på
måfå hittat det, än att den illvilligaste skarpsinnighet
skulle hafva kunnat uppleta det. Folksagan förmäler
att när Gud skapade verlden, så roade sig Satan med
att karrikera hvad han gjorde: — det är således vår
Herres fel, att vi hafva så mycket fult och dumt att dragas
med här i verlden. När Göthe skrifvit sina
«Wahlverwandtschaften», så uppstod en legion af
Det-går-an-skribenter, som bemäktigade sig hans ämne, men vände
upp och ned på hans idé och ledde sig till ett resultat,
som var motsatt hans: — det är följaktligen Göthes fel,
att man fått så många liderliga romaner på de sista
decennierna. Så lyder resonnemanget, eller rättare, så
skulle det lyda, i fall man ej funnit nödigt att motivera
det med argumenter, gripna ur luften.
Här är ej stället att underkasta innehållet af Göthes
beryktade roman en utförligare undersökning. I denna
inledande betraktelse måste vi förutsätta, att romanens
allmänna drag äro kända. Dess grundidé är teckningen af
ett äktenskap, som, utan tillräcklig sjelfpröfning ingånget
endast på grund af ett flyktigt tycke och en tillfällig,
ljum öfverensstämmelse i tänkesätt och grundsatser,
slutligen upplöser sig sjelf, då kontrahenterna andligen
söndras från hvarandra, sedan hvardera för sig låtit sig
uppfyllas af en verklig och djup passion för en annan.
Denna upplösning försiggår likväl icke på det vanliga
prosaiska sättet genom en yttre skilsmässa, som skall
ställa allt till rätta igen, liksom om äktenskapet vore
endast ett vanligt yttre kontrakt, utan så, att de
skyldiges brottslighet, som likväl aldrig öfvergår till yttre
handling, genom händelsernas fortgång utvecklar sig
till ett tragiskt öde, som efter hand drabbar dem alla,
till straff derföre, att de inom sitt hjerta brutit mot
samhällets objektiva sedliga lag. Hade författaren
försummat att skipa denna på en gång estetiska och moraliska
rättvisa, eller hade han ställt den endast såsom ett löst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
