Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturens eget produktionssätt. Hans stil är storartad,
enkel, spontan såsom naturen sjelf i sina lifsyttringar.
Der finnes utan tvifvel konst, och en stor konst, men
som liknar naturen deri, att den till följd af sin
ofantliga styrka aldrig anstränger sig utan står der så
obesvärad som om ingen regel att följa, ingen svårighet
att öfvervinna funnes till i verlden. Denna höga
egenskap var hos Göthe omedveten eller åtminstone
ofrivillig: den var ett sjelfmant resultat af hans fördjupning i
naturens betraktande.
Så till vida som Göthe städse hade sin utgångspunkt
i naturen var han realist; men så till vida som
han derifrån städse höjde sig till idéen, eller rättare i
naturen uppsökte den idé, till hvilken dess yttringar
kunde återföras, var han äfven idealist. Märkvärdigt
är i detta afseende hans första samtal med Schiller.
Göthe utvecklade för denne sin teori om växternas
metamorfoser, såsom resultat af empirisk, yttre
iakttagelse. Schiller syntes icke hafva något emot
resultatet; men invände: «detta är icke en erfarenhet utan
en idé». Göthe studsade, men inföll: «det är mig rätt
kärt, att jag har idéer utan att veta det, och att jag
till och med ser dem med ögonen.» — Och så hände
det Schiller och Göthe ofta under deras långvariga
samverkan att på rakt motsatta vägar leda sig till samma
slutföljder. Utan att veta deraf var Göthe med all sin
realism hela sin lefnad igenom tillika idealist, ty det
hörde till den sköna harmonien i hans väsen, att han
icke kunde vara ensidig, om också den ena sidan hos
honom kunde genom anlag och uppfostran vara starkare
utbildad eller lifligare medveten än den andra.
Utvecklingen af det rent menskliga hos Göthe kunde
ej annat än på det högsta befordras genom denna
ihärdigt fortsatta naturbetraktelse. Han såg i naturen en
lefvande totalitet, som var till alla sina delar
genomträngd af en och samma ande, och hvars slutpunkt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
