Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återgifver anden genom anden sjelf, att den således
återförer anden från dess yttre rörelsekretsar, till sig sjelf.
För de gamla var skönheten det högsta: för de moderna
är den det icke mera, och när således dessa röra sig
inom dess sfär, sker det med det medvetande, att de
kunnat röra sig inom en annan och högre. Just deruti
ligger den romantiska konstens på en gång företräde och
underlägsenhet. Den är fri, men den kan äfven blifva
sjelfsvåldig. Den kan med fullt medvetande och obehindrad
sjelfbestämning röra sig inom konstens gränser; men
den kan äfven öfverskrida och konfundera dessa.
Friheten är således det, som skiljer icke allenast klassisk och
romantisk konst, utan äfven antik och kristlig verldsåsigt
i allmänhet, och friheten är kristendomens lifselement.
Denna frihet, sade vi, vinnes derigenom, att den
menskliga anden återgår till sig sjelf, nedstiger i sitt
djup, och der upphemtar det gudomligas orakelsvar.
Denna frihet, hvilken är kristendomens princip, är det
äfven dess problem att utveckla till medveten
nödvändighet. Ty nödvändig är all frihet, som är sann. Men
den menskliga anden går i sin utveckling endast steg
för steg: och insigten af identiteten af frihet och
nödvändighet var icke dagars utan seklers göromål att
vinna. Denna identitet kunde i kristendomens första
tider väl postuleras, icke uppvisas. Nödvändigheten
ligger i frihetens begrepp och kan — äfven för obildade
sinnen — icke fullt skiljas derifrån; men den lägges
icke inom densamma såsom dess sjelfbegränsning, utan
utom den såsom en yttre inskränkning, en inviolabel
lag, en högre auktoritet. Detta yttre band, denna högre
auktoritet konstituerar sig åter å sin sida till en
beståndande makt, en tradition, och öfvergår ifrån att hafva
varit uttrycket af den nödvändighet, som inhererar
friheten, till att blifva sjelf ett godtyckligt tvångsmedel,
hvilket ifrån sig afsöndrat frihetens moment. Ty
frihetens motsats är icke nödvändigheten, utan godtycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
