Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvifvel en frihetens proklamation; men endast den
subjektiva frihetens. Det objektiva nödvändighetens moment
fattas. När Schelling omvände satsen till: allt är jag,
uttog han visserligen ett stort steg framåt: men äfven
detta steg innebär en ensidighet; ty här finnes åter
nödvändigheten, men det subjektiva momentet, friheten,
fattas. Derföre kunde Schelling känna sig i framtiden
frestad att återgå till traditionen, auktoriteten,
katolicismen: Fichte deremot aldrig. Nu har den romantiska
skolan, utgången från Fichtes subjektiva idealism, äfven
emottagit inflytelser från den schellingska filosofien, och
det är detta, som förklarar den besynnerliga motsägelse
som ligger deri, att romantiken, ehuru en friboren
jungfru ur protestantismens slägt, kunnat låta sig förnedra
att blifva en tärna i katolska kyrkans tjenst. Men,
ammad och uppfostrad i protestantismens sköte, skall
hon bördas tillbaka till sitt fädernehus. Ty den lära,
som yrkar friheten såsom högsta lag, kan icke hafva
utgått från en åsigt, hvilken, i likhet med den katolska,
uteslutande hyllar auktoriteten; men den kan hafva
missförstått väsendet af sin frihet, derigenom nödgats
att spela bankrutt, samt på nåd och onåd öfverlemna
sig i motspelarens händer. Mot en frihet, som är
nödvändig, mot ett jag, som är förnuftigt och allmängiltigt
— och detta är protestantismens egentliga kärna — skall
katolska kyrkan, auktoriteten, vantron förgäfves använda
sina vapen: uti den frihet åter, som är godtycke, uti
det jag, som är enskildt och sinnligt, ser nämnda kyrka
städse nya förstärkningar af sitt välde; och det var
romantikens olycka, att den urartade till en sådan frihet,
en sådan subjektivitet. För detta urartande låg
visserligen icke principen, hvilken var friheten, utan dess
ensidighet, såsom blott subjektiv frihet, till grund. Det
har varit senare tiders verk att återföra denna princip
till dess integritet, hvarigenom också romantikens
verksamhet blifvit återställd till dess sanna betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
