Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fader, en gyllene tid med dunkla oändliga ögon, en
profetisk undergörande tid, som antänder ett evigt lif
— en stor försoningstid, en frälsare, hvilken, såsom en
äkta genius bosatt bland menniskorna, endast skall tros
icke ses, och, för de trogna synlig under tallösa
gestalter, förtäras såsom bröd och vin, omfamnas såsom
älskarinna, inandas såsom luft, förnimmas såsom ord och
sång, och med himmelsk vällust, såsom död, under
kärlekens högsta smärtor, upptagas i den bortbrusande
kroppens inre.»
I dessa märkvärdiga ord, hvilka något så när likna
en halfvansinnig profetia om ett stundande tusenårigt
rike, har Novalis uttalat sin egen och romantikens
djupaste egendomlighet. Man vet icke om man mera skall
förtjusas öfver den sublima aning om ett kommande
frihetens tillstånd, som här gifver sig luft, eller fasa för
det bottenlösa sinnlighetsdjup, hvaruti denna frihet
synes gå att störta sig. Friheten, andens gränslösa rätt,
var visserligen å ena sidan Novalis’ lösen; men denna
ande var å andra sidan ännu icke lösgifven in i sitt
rätta element tanken: den skakade visserligen sina
kedjor, den tvingade sig till att kasta djerfva blickar öfver
utsigterna i sin egen obegränsade rymd, men ännu var
den fången i känslans och «Gemüthets» dunkla klyftor,
d. v. s. den var ännu väsentligen naturande, ändlig
ande, med en aning, men icke stort mer, om sin
oändlighet. Deraf kommer att samme Novalis, som vi nyss
hörde tala om historiens betydelse, kunde så misskänna
reformationen och protestantismens betydelse, att han
karakteriserar den såsom ett tillstånd af religiös anarki;
att han, nedsänkt i sitt eget inres skymning, sätter sin
längtan efter «det heliga sinnets doft» framför den nya
dagens «fräcka ljus»; och detta på den grund att,
genom nämnda reformation, bibelns bokstaf lägger ett
band på den fria heliga anden. Således af nit för
andens frihet hatar han protestantismen, och utbrister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
