Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det konstiga i stället för det konstmässiga, allt i afsigt
att vända menniskornas blickar från konsten på
konstnären. Men hotar icke samma fara äfven på konstens
öfriga områden? Man vill söndersplittra konstens ena
mäktiga ande, för att fördela den på de tusende geniala
subjekterna. Det är den atomistiska personlighets-principen,
som äflas att tillämpa sig såväl i konsten som i lifvet.
Den konstnärliga fåfängan har väl i alla tider funnits,
omtalats, förlöjligats; men har väl aldrig förr än i våra
dagar blifvit uppställd i teori, såsom något företrädesvis
berättigadt. Denna teori måste räknas bland romantikernas
förtjenster; senare tider hafva icke försummat
att in praxi tillämpa den, om också med förgätande
af dess ursprung ur den «gamla» romantiska skolan.
Derifrån härleder sig denna sjukliga ömtålighet för all
kritik, som nu mera än någonsin anser sig berättigad
till vresiga och högljudda klagorop, derifrån dessa
hjertskärande jeremiader öfver de «dumma menniskorna»,
hvilka icke förstå att värdera de poetiska blå dunster,
som man slår i deras ögon, derifrån dessa anatemer mot
en tid, «som vill nivellera alla förhållanden», icke
derföre att den skulle förneka en förtjenstens berättigade
aristokrati, utan derföre att den med rätta yrkar andens
skatter, bildningens ljus såsom en himmelens gåfva,
ämnad att njutas af alla: derifrån slutligen denna trånsjuka
benägenhet att stänga sig inne för verlden inom «valda
kretsar», slutna kotterier af «begåfvade, finkänsliga
själar», hvilka företrädesvis äro i stånd att bedömma
konsten, och, framför allt, «göra rättvisa» åt konstnären.
För konstens unga idkare gifves ingen större fara än
denna romantiska förförelse, som söker insnärja honom
i de snillrika kotteriernas garn, i hvilka han snart skall
lära sig att glömma det sköna i saken för det ljufva i
sjelfberömmet, och måhända slutligen insupa det fräcka
föraktet för en mensklighet, som likväl med fog
förbehåller sig konsten såsom sin egendom, emedan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
