Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mimetieka konsterna hvarje särskild framställning är
framställning af ett föremål — äfven den tragiska
myten, då den framställer en handling, framställa blott en
och denna hel; och dess delar måste vara så
sammanfogade, att, om en del rubbas eller borttages, äfven det
hela söndras och bringas i oordning. Ty en del, som
kan finnas eller icke finnas utan märkbar inflytelse på
det hela, är ingen egentlig del deraf.
(Kap. VIII.)
Det är poesiens uppgift att framställa icke sådana
händelser, som verkligen tilldragit sig, utan sådana som
äro möjliga, och ur gifna förhållanden med sannolikhet
eller nödvändighet utveckla sig (oἷα ἂν γένοιτο καὶ
τὰ δυνατὰ, κατὰ τὸ εἰκὸς ἢ τὸ ἂναγκαῖον).
Skillnaden mellan det historiska och poetiska
framställningssättet ligger icke i metern (ty ingenting hindrar att
omställa Herodoti berättelser på metriskt språk, och de
skulle ändock fortfara att vara historia), utan deruti,
att det förra behandlar händelser som tilldragit sig,
det senare sådana som kunna tilldraga sig. Derföre
är poesien något mera filosofiskt och betydelsefullt
(φιλοσοφώτερον καὶ σπουδαιότερον) än historien: den
förra framställer mera det allmänna (τὰ καθόλου),
den senare det enskilda (τὰ καθ’ ἕκαστον). Det
allmänna i detta afseende ligger deri, att en menniska
med sannolikhet eller nödvändighet på grund af sin
karakter måste säga eller göra det eller det, hvilket
poesien äfven afser, då den gifver namn åt sina
handlande personer. Det enskilda åter består deri, att den
eller den historiska personen verkligen har gjort eller
erfarit det eller det. I komedien, hvilken sammanfogar
fabeln efter sannolikhet, och sedan efter godtycke
tillägger personerna namn, visar sig saken klar; men i
tragedien håller man sig ännu till historiska namn.
Orsaken är den att en händelse, för att vara trolig, måste
vara möjlig. Men hvad som icke inträffat, tro vi ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
