Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsende kunna omöjligheter anses, hvilka likväl ej böra
tadlas, om genom dem ändamålet, nemligen att väcka
förvåning, bättre vinnes. Men om detta ändamål
dessförutan och med iakttagande af konstens reglor kunnat
uppnås, så är felet tadelvärdt.
Omöjligheter inom dikten kunna försvaras, antingen
på grund af diktens fordringar (πρός τὴν ποίησιν) eller
för idealets skull (πρὸσ τὸ βέλτιον), eller med stöd af
den allmänna opinionen. I afseende på diktens
fordringar, är det omöjliga, som har ett sken af sanning, bättre
än det möjliga, som ej är trovärligt. I afseende på
idealet är det konstens rätt att afvika från det vanliga
och verkliga. Slutligen i afseende på den allmänna
opinionen bör anmärkas, att en sak under vissa
omständigheter ofta icke är otänkbar; ty det är sannolikt
att mycket osannolikt tilldrager sig (ἐικὸς γὰρ καὶ
παρὰ τὸ ἐικὸς γίνεσθαι). — Allt som i dikten kan
blifva föremål för tadel, inskränker sig till 5
slägtbegrepp: 1:o) omöjligt, 2:o) otänkbart, 3:o)
osedligt (βλαβερά), 4:o) motsägande, 5:o stridande mot
den konstenliga riktigheten (παρὰ τὴν ὀρθότητα
τὴν κατὰ τέχνην).
(Kap. XXV.)
Om man slutligen skulle fråga, hvilkendera
konstarten, den tragiska eller episka, har företrädet, så måste
man snart bestämma sig till tragediens fördel. Ty hvad
man mot densamma invändt, nemligen att den lemnar
rum för det råa och plumpa i framställningssättet,
träffar icke tragedien såsom poetiskt konstverk, utan
såsom scenisk framställning, hvars beskaffenhet åter
beror icke på skalden, utan på den sceniske konstnären.
Hvad som åter afgör den tragiska poesiens företräde,
är först, att den eger alla de konstmedel, som epos
har (den kan till och med begagna dess versmått), och
andra dessutom (såsom μουσικῆ och ὄψις), vidare att
den utvecklar sig på ett mera lefvande och åskådligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
