Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En runsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
UN RUNSTEN.
Sen skaffade han sig h jälp, reste hällen och stöttade
henne, så att hon stod såsom en bautasten, ty i den
ställningen ville han ha henne, medan han jämnade af hennes
kanter och »yxade» till henne så att hon blefve jämn och
vacker. Ett sådant arbete skulle nämligen gå lättare för
sig, när stenen stod rätt upp och ner.
Men hur det var, fick Johannes aldrig tid att putsa
till den blifvande förstugustenen.
En riktigt ifrig jordbrukare får sällan stunder att offra
åt sådant, som inte är pricis nödvändigt, och därför blef
hällen stående i hans åker såsom ett ärevördigt och talande
vedertecken på hans flit och odlarnit.
Men så hände det, att Johannes hade en son, Kalle
hette han för resten, som blef glad vid gårdbons Mina.
Och Mina blef glad vid Kalle. Men de voro blyga och
oskuldsfulla bägge två, så att de kommo sig inte för att
stoltsera med sin kärlek i byn, utan de dolde den och
skylde honom för hela grannhället samt sökte gömma
honom, så att ingen ens skulle kunna andas på’n.
Sådana idéer ha landets oskuldsfulla barn ibland. Och
det är i mitt tycke underliga idéer, hvilka jag inte kan
fatta, Ty jag erfar det för det mesta som om det skulle
utgöra min största sällhet att få gå midt igenom bygatorna
med armen om lifvet på min älskling och under det hon
lutade sitt svarta hufvud mot min skuldra skrika högt och
vildt inför allt det afundsamma släktet:
— Hurra, detta ä’ min flicka; håll ur vägen för henne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
