Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En runsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
EN RUNSTEN.
Thy gick Kalle dit ner i solakvällarne, lade sig bak’
stenen och härmade kajors läten.
Och han behöfde aldrig släppa ifrån sig mer än ett
par eller tre kraxande, förr än han fick se Minas sjalett
skymta fram i backen.
Jesses, jag är ingen realist, ty jag gick latinlinjen
under min studietid. Och därför kan jag inte på modernt
sätt beskrifva Kalles och Minas ljufveliga fröjder bak’
stenen. Och det får herrskapet förlåta mig, ty jag börjar
bli gammal och mina själsförmögenheter ha anlag för att
ge tappt, när det gäller sådana omständigheter. Men roligt
hade de, och det kan hyar och en tänka sig.
Så hände det en dag, att Kalle och Mina fingo för sig
att gravera in sina respektive namn i stenen, och det gjorde
de också medelst en mejsel, som Kalle tagit med sig i
tröjfickan Men bokstäfverna blefvo allt ett grand sneda
och konstiga, ty vederbörande skulle naturligtvis krama
hvarandra om lifvet och pussas emellanåt medan de böstade
in namnen i stenen. Men namnen kommo dit i alla fall.
Så begaf det sig, nu efter 25 års tid och sedan Kalle
och Mina som gifta bott länge i Norregård och lagt på en
hel skock barn, att en Lundastudent kom gångandes och
botaniserandes öfver Norregårds ägor. Han fick se stenen
samt låg vid pass sex timmar och sökte tyda inskriptionen.
Men det blef löx för honom. Hur han djädrades med det
i all sin grufliga lärdom, kunde han inte ändå finna
tydningen, ty han var för lärder, kantänka.
Men han ville inte låta saken gå ifrån sig, utan skref
till Vitterhetsakademien och beskref och ritade upp stenen.
Akademisterna snusade och undersökte historien samt
kommo till sist öfverens om, att en ny runsten blifvit funnen
samt skickade ner en så kallad docent för att läsa af honom.
Ni skulle ha sett den där docenten vid stenen, så hade
ni fått er ett grin. Han kom ner och slog sig ihop med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
