Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska spel i Grälebo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
NORDISKA SPEL I GRÄLEBO.
— Visst, visst! Detta var nordiskt spel af prima sort!
Och så skrattade hon, tills hon var i färd med att förgås.
— Men då ska’ jag väl ha ett silfverstop i pris! lät jag.
— Ja, ja! Vänta bara, tills er hustru kraflat sig upp
ur enbusken, så delar hon ut priset ! genmälde den bytingen.
Och det höll streck. Ty maken till det tal, som Kajsa
drog till med, när hon väl kommit på benen och fått
träskorna pä sej och ryckt korgen af skallen på Johannes,
det har aldrig hittills hållits vid några nordiska spel eller
marathon- eller kapplöpningar. Hon upphöjde mina
egenskaper i allra högsta måtto, hon gjorde mig märkligare än
själfve Nordlund, för om han hade haft en hustru, skulle
han nog inte med berådt mod mördat henne ute i snön
midt i smällkalla vintern, sa’ hon. Jo, hon upphöjde mej
så pass, att hon jämförde mej med själfve Belsebub.
Fröken Karin grinade, så att hon kunde sig fördärfva åt
Kajsas tal och klappade i händerna och ropade »bravo»! Till
sist ilsknado jag till, och när Kajsa inte orkade längre,
sa’ jag:
— Nu har visst dina svåra sjukdomar gett mä’ sej!
Är du alldeles induflensafri nu, Kajsa lella?
— Jag ska’ nog ge dej för induflensa, när vi bara
komma på enbeten, din hustrumördare! skrek hon.
— Gu’alof, att du blef bra igen. Då tar jag rätt och
går med Johannes ner till Bockebo auktion en sväng!
genmälde jag. Och därvid blef det. På två röda minuter fick
jag på mej stöflar och helgdagsrock och masade i väg med
Johannes, medan fröken stod kvar och pratade med Kajsa
och tröstade henne. En liten stund efteråt sparkade hon
förbi oss ute på gärdet.
— Nordiska spel ä’ ju inte så dumma ibland !
skrattade hon.
— Di ä’ te stor välsignelse. Dem förutan hade jag ju
inte fått käringen botnd och inte kommit till Bockebo i dag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
