- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
19

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAJA.

19

jag och andra bero på, att han hade sitt stora liypotek att
dras och plita med.

— Hm, har hjärtat spelat dej nå’t svårt spratt, Bengt?
undrade jag.

— Inte precis något spratt, men . . . men ... Ja, det

där begriper du inte. För du har förstås intet förstånd på
hvad det vill säga att hänga fast med hela sin själ och
hvarje fiber i sin kropp vid en kvinna! sa’ Bengt och drog
ner hättan och tog långa steg.

— Jo, det har jag bå’ minne och erfarenhet af. Tror

du kanske, att jag är en gammal träbock? Nej tack, du.

Innan jag blef gift fanns det inte en tös i hela vår rote,

och inte i grannroten heller, utan att jag rände som en stolle
efter henne och tyckte om henne mer än livad nyttigt var,
lät jag.

Bengt hånlog, så att jag höll på att bli rasande på’n.

I detsamma klefvo vi öfver gärdsgården och kommo in
i Linneryds äng, där den gamla vildappeln stod och
blommade så grannt utmed stigen ner åt sjön.

När vi nådde fram till det hvita trädet, stannade Bengt
och satte sig på den stora stenen, som ligger invid stammen,
och han tittade långt och vidöppet och betedde sig nästan
som en stolle.

Har du ondt nånstans, Bengt? frågade jag.

- Ah, inte så värst! Men det kommer åt mig ibland
om våren, särdeles när jag vankar fram här, då appeln
blommar. Det kommer öfver mej att jag tänker på Maja,
och då känner jag det som om jag hade gått vilse i lifvet
och kommit in på rasande led.

- Bevara mej Gu’, jag tror du börjar fela på vettet,
Bengt! Går du och tänker på Maja än i dag, du gamle
syndapalt. Hon for ju sin väg för många Herrans år sen
och kom undan, så att ingen vet hvar hon finns nu,
gapade jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free