Berättelser / I furumo och på slåtteräng / 33 (1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vådaskott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men ett sådant ovett, som han fick under hela färden,
skulle jag inte velat ta’ emot för tusentals riksdaler. Och
inte kunde han försvara sig heller. Han gick med sänkt
hufvud som en våt hund. Hade han alla dar varit svår
emot oss korrespondenter, så fick han nu sota för detta på
folkavis. Nu var han inte så vid i gapet, som när man
sporde honom efter bref. Han bara stönade och vred sig
som en orm, där han skred fram och höll i häcken för att
den inte skulle rista, ty jag körde upp på stenar och all
den bråte jag kunde skönja på vägen.

Ill. E Å-g[=Emil Åberg] Slängde han bössan till kinden och släppte af ett skott i den riktningen.

Jojo, hvar och en får sin lön här i världen. Nu
hade postmästaren fått betaldt för gammal ost, och detta
fröjdade mig och gjorde mig så godt, där jag gick och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>