Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan skydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
UTAN SKYDD.
ocli kastat sten ocli till ocli med skjutit med salt efter
benen på mig. Det bryr jag mig icke om, ty de ha aldrig
råkat och ständigt skjutit bom, de blindstyrena. Och inte
heller befattar jag mig stort med att Kalle och änkans
svärmor ha eggat upp käringen min och ställt till ett
förskräckligt s. k. helsike i mitt hus, för det jag bisprungit änkan i
liennes trångmål och i hennes svåra ställning, ty jag har
mitt samvete, mitt goda samvete, som tröstar mig i det
stycket.
Men att jag skall behöfva slåss för mitt lif och gå i
dödsfara och därtill tvingas betala pengar, det kväljer mig.
Det är inte så värst länge se’n Kalle i Sobo och tre
andra, som han legt till hjälp, ville snara in mig med en
töm i Trollebo grind, när jag kanske väl sent en kväll kom
ifrån Skumphult, där jag hjälpt änkan med att skrifva ett
reversal till ett lån, som skulle omsättas.
Inte behöfde jag låta snärja mig i en grind och taga
emot stryk af gärdsgårdsstafvar för det. Jag såg gualof
snaran i tid och låtsade, att jag fastnat uti henne. När så
Kalle och hans hjälptrupp kom fram och skrek:
— Nu ska’ du få för att stryka omkring i Skumphult
och förvilla och sätta stollastycken i änkan! så var jag
till reds och gaf den ene af karlarne ett litet nyp i synen,
så att han tog jorden an. Hvilket gjorde, att de andra
inställde sina fientligheter.
Jag ville inte karlen nå’t ondt, jag ville bara värja mitt
lif. Därtill hade jag ju rätt, när jag var på ärliga vägar
stadd.
Men försynen, som är outgrundlig, hade velat att näs-
v benet sprang af på karlen. Han hade väl ett fasligt skört
ocli uselt näsben, kan jag tro, som egentligen inte kunde
vara värdt någonting. Men tror ni inte, att jag ändå blef
på att lägga ut femti riksdaler för det förhärdade gamla
murkna näsbenet. Annars hade de dragit mig inför
domstol, sa’ de, och då hade de kanhända stått där och babb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
