- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
40

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan skydd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

UTAN

SKYDD.

under ena skeppo? Jag var alltså i Skumphult och bisprang
änkan, hvilket var kristligt, och hustru min trodde, att jag

var på ett bönemöte i Svängen. Så till vida var ju allt

godt och väl.

Men när jag gick i mina tankar på hemvägen och var
kommen några få bösshåll från Skumphult, kom minsann
Kalle i Sobo och fyra karlar till och hunno upp mig.

— Gu’ kväll! skreko marodörerna.

— Gu’ signe! genmälde jag, som tvärt begrep, att det

var fråga om smörj.

Men de togo sig ingenting för till att börja med, utan
gingo bara tätt inpå mig. Då slog det mig, att de kanske
hade i sinnet att störta mig ner i Grisebo göl, ofvan
hvilken vägen strax skulle löpa fram ocli dit ett högt stalp ledde.

Nå, vi gingo och pratade om allehanda, tills vi nådde
det farliga stället. Och jag var på min vakt.

Det var så som jag räknat ut. Just på den högsta
puukteu raglade Kalle till och skulle förstås drämma till
mig, som gick på branten, med sin kropp, så att jag skulle
tumla ner i afgrunden och undfå svalka i den djupa och
kalla gölen.

Men i samma momang, som han trodde sig törna emot
mig, hoppade jag fram cirka en aln, och Kalle som inte
träffade något motstånd, for i ett huj utför stalpet och ner
i gölen.

Plums, lät det, och karlen till att pusta och böla af
alla krafter.

De andra fingo nu lof att ge sig i väg till hans frälsande,
och jag med för resten. Gu’ vet hur det gick till, ty
jag-var så altererad, att jag inte minns ett dugg. Om jag
råkade fälla de andra eller 0111 jag snafvade och föll emot
dem, det vet jag inte. Men allesammans ramlade i en hög
ner till Kalle.

Där uppstod ett sådant skrikande och skrålande och
ett så fasligt allo i hålet, att jag blef förfärad och sprang min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free