Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hästläkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HÄSTLÄKARE
45
och tittacle på hästen och synade honom fram och bak och
på sidolinien också.
— Din häst ä’ sjuk! sa’ han.
— Han är väl så hundingen heller! genmälde jag och
började darra i alla leder.
— Jo han ä’ riktigt sjuk! A’ han försäkrad? fortfor
Alström och raglade kring hästen, för Alström är en supare
han som de andra stadsboarne.
— Nä, gunås, hva’ han iute är försäkrad! Men är dä’
nå’n fara på färde?
— Fara! Får du inte bot för honom i rappet, så mister
du honom, förklarade karlen.
— Kors, hva’ ska’ jag ta’ mej till? lät jag.
— Spring efter ett kvarter brännvin. Men skynda dej,
så ska’ jag blanda ihop ett meklament! lät Alström, och
löfvade se till lasset.
Nå, jag skubbade efter brännvin i en brinnande hast.
Och när jag kom tillbaks med buteljen tog karlen upp ett
par nypor hvitt pulver, hvilket såg ut som stött socker, och
trattade ner det i brännvinet.
— Släpp nu ner den vänstra skakeln och håll opp
bakbenet på luringen, så ska’ jag hälla i honom dekokten!
komderade Alström.
Jag gjorde, förstås, som han befallde och stod där bå’
länge och väl och höll opp bakbenet på hästen. Under
tiden kunde jag ju inte se hur gubben vände sej med
in-gifningen. Men faslig tid tog det.
— Vell han inte ta in? sporde jag.
— A.hjo, tåla dej du! Han ä’ djädrig och vill inte
gå på’et. Men i sig ska han ha’ dä! stönade Alström.
Till sist fick jag då släppa ner benet.
— Nu har han fått’et. Kör nu och var lugn, mente
gubben. Och nog hade det varit svårt för honom att tratta
brännvinet i kampen, för Alström var röd i synen som en
kokt kräfta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
