- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
49

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hästläkare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN HÄSTLÄKARE.

49

— Men då finge du allt släppa till uackafläsket lell!
genmälde jag.

— Nähä du, om jag knipsade dej, finge jag i stället
skottpengar och medalj för berömliga gärningar! skrek han
och fick fatt i betsmannen och körde mig bort från
Fågelsången som om jag varit en vålddriftandes och okynnes
hund.

Då blef jag emellertid så besatt, att jag tvärt gick bort
till nämdemannen och fick skrifven en stämning på Jösse
för ärekränkning och våld och mordförsök och bedrägeri i
handel och Gu’ vet icke allt hvad nämdemannen krängde
ihop, ty han är en sabla karl och kan verkligen skrifva
stämningar, som gå på djupet.

Tre eller fyra dar efteråt for jag till sta’n igen och
träffade på hästabotaren.

■— Om vi ge’ honom en dosis till, så tror jag att vi
få sjukdomen ur honom och att dä’ än en gång kan bli
folk utå hästen! sa’ Alström, när han noga bekikat honom.

Och så fick jag än en gång ränna efter brännvin och
ställa mig till att hålla upp bakfoten.

Men denna gång var hästen icke riktigt med på’et.
Rätt som han stod, ryckte han foten ifrån mig, och när jag
då tittade mig omkring, fick jag se Alström stå — med
buteljen för sin egen mun och klunka i sig medicinen med
en sådan fart, att han kunnat storkna.

Då gick ett gudomeligt ljus upp för mig. Jag begrep
nämligen tvärt, att hästen aldrig varit sjuk, utan att den
rysansvärda stadsbosmeden lurat mej allt ifrån begynnelsen
för att komma åt brännvin.

Ä’ke det grufligt att tänka sig! Jag hade fått springa
efter det och betala det och därpå som ett spektakel ställa
mig med ryggen mot skojaren och streta med hästens
bakben, mens han i lugn och ro tömde hela buteljen samt
dessutom ge honom betalt för besväret.

I furumo och på slåtteräng. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free