Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Förlofningskalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förlofningskalas.
En vecka voro bå’ jag och en hel hop andra
hårdvallsgubbar och gummor och flickor och pojkar här i socknen,
skam till sägandes, nära döden och utstodo svåra och
olidliga plågor. Med mig själf var det så nära på utspel, att
jag höll mig mer till psalmboken och pietisten än till andra
tidningar och tidskrifter. Och då kan en allt veta, att det
var allvar å färde.
Och nu ska’ jag »remitera» ut hela eländet. Men det
går inte för sig, utan att jag får börja från början.
Den här Andreas i Skägganäs, som gubevars alltid
haft en viss flax i alla sina affärer, fast han var en ganska
framstående dumbom, hade blifvit änkeman för cirka ett
halft år se’n. Och inte sörjde han så värst mycke öfver
den saken, för hon, som dog, var svager och halter och
hade därtill lungehosta, så karlen hade just aldrig haft nå’n
reel nytta af henne, hvarken inom- eller utomhus, hvarken
i det ena eller andra hänseendet. Men han hade tagit
henne till äkta ändå för hennes medels skull. Och det får
man ju inte häda Andreas i Skägganäs för, ty om ett
fruntimmer bara har godt om medel, så kvittar det egentligen,
om vackerleken inte är så öfverdrifvet stor. Ocli har hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:41 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0061.html
