- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
68

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Decemberstämma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

DECEMBERSTÄMMA.

mig in i liöglietens härlighet och grunnade öfver, hur
jag-skulle bete mig, när jag en gång komme in i de
makt-hafvandes krets.

Jag öfvade upp mig i skrifning och i ett ärevördigt
och vördnadsbjudande uppträdande, bjöd folk på brännvin
och kaffegök och skaffade mig dymedelst ett parti inom
socknen.

Till sist blef mig åtrån öfvermäktig och en dag uti
medio af en december månad röt jag till mitt husfolk:

— Bereden er nu på allvar, för annanda’n komma här
storgubbar hit på kalas och jag vill att dä ska’ gå te’ på
f olkavis!

— Få vi bara nå’t å laga utå, så ska’ vi visst rusta te
gille! sa’ de.

Nå, så var den saken klar.

Se’11 gick jag ut härs och tvärs i socknen och betygade,
att Per i Gölen, som ock ville in i kommunalen, var en
förhärdad dumbom och slösare. Samtidigt bjöd jag folk på
kalas till annandagen med det resultat, att halfva socknen
sade mig midt i synen, att de aldrig kunde få någon likare
i nämnden än mig, hvilket gladde mitt hjärta och gjorde,
att jag köpte in mer och mer till kalaset, allt efter som
mina tillskyndare ökades. Men det gjorde jag gladeligt
och utan pust.

Så -hade jag käringar att ränna omkring och tala om,
hur jag slaktade får för att få till stånd det värsta julagille,
som stått i mannaminne. Och det gjorde också god verkan
och ökade mina utsikter. Ni kan inte tro, hvilken maffe
jag var i de dagarne.

Och hemma bakade kvinnfolken och bykte och slaktade
och fräste och voro ilskna som bin, hvilket fruntimmer
alltid äro, när de ha’ brådt eller något viktigt för sig. Då
vispa de med svansen och lägga öronen bakut och bita ifrån
sig alldeles som gamla hästar göra, när man kör dem med
lass i en brantare uppförsbacke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free