- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
79

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammal kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GAMM AL KÄllLEIC.

En lördagskväll drog jag af till Halrabo. Jag liade
ryktat hästen så att han sken och tvättat vagnen och filtat
ut donen det bästa jag kunde.

När jag så kom te’ handlarn i Vrå, som ligger en half
fjärdingsväg från Hafrabo, band jag hästen vid staketet och
gick in i boden för att få ett kvarter vin och en rökcigar,
så att jag skulle komma fram som en karl och lukta som
en herre.

Precis som jag kom in i boden gick den här
Flattinge-bon och ett par tre hans kamrater ut därifrån. Men jag
lade just inte märke till dem. Jag drack vinet och tände
tobaksspolen. Men när jag kom ut, voro häst och åkdon
hundingen i våld och stodo inte att finna.

— Bevars väl! Då stod du där vackert, lä,t jag.

— Jo, jag gjorde det. Men jag begrep genast, att
Flattingebon hade löst hästen och skrämt af honom.

— Jag sprang vägen tillbaka för att leta upp honom
ocli rätt i rappet träffade jag pojkarne, som jag mött i
boddörren.

— Hva’ har ni gjort af min skjuts? skrek jag.

Men de blefvo bara ilskna och rusade på mej och
klådde mej, så att näsa och mun stodo i blod och jag var
glad att få springa tillbaks till handlarns och söka hjälp
och skydd.

— Kors, då var du illa ute, Manne!

— Jo, jag var det. Men när jag kom fram till
band-lingsboden, stod handlarn på gården och lyddes och sa’ att
lian inte kunde begripa, hvad i all världen det var som
blaskade och plumsade så svårt nere i sjön, hvilken ligger
bredvid, och så bad han mig följa med och titta efter.

Hvad tror du det var? Jo, inte mer och inte mindre
än min häst. De hade skrämt ner honom i sjöii, — kan en
tänka sig värre hedningar? Hästen höll på att drunkna.

— De borde halshuggits för det, inföll jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free