- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
91

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grannsämja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNSÄMJA.

91

föll det mig som om han blifvit galen. Jag tyckte att han
snurrade rundt liksom stugan och for upp och ner som om
han kastats fram af höga böljor. Ända till dess han blef
stående på hufvudet vid spisen bredvid min hustru. Där
.tyckte jag att han stod bå’ länge och väl och runkade på
hufvudet och tisslade och pustade ända tills han fick
gumman i gråt. Sen dansade han ut. Men när han var
gången, tog käringen till att värma tegelstenar och tallrikar.
Tallrikarna vrok hon öfver bröst och mage på mig, så att
skinnet fnurrades och med de heta tegelstenarne bäddade
hon kring mig i sängen.

■— Ä’ du ryss rasande, käring! Vell du steka mej
lifslefvandes? vrålade, jag.

— Tösst, tösst, du ä’ ju dödssjuk och detta ä’ ju den
enda räddningen för dej. Hjälper dä’ inte, få vi lof skicka
efter doktorn, grät gumman.

— Dödssjuker? Ja’ ä’ väl så skam heller! Ja’ ä’ väl
bara lite kalassjuker och dä’ går öfver på ett par timmar,
mente jag.

Men den sabla Sven Månsson hade så insyltat henne
med sin illfundighet att hon inte lät säga sig, utan eldade
och värmde tegelsten och gjorde allt i världen för att
sveda och steka ihjäl mej, och en Guss nåd var det, att
hon inte fick lifvet ur mej, så många brännblåsor
framkallade hon i sin välvilja å min kropp denna
Trettondagsmorgon.

Men framåt middagstiden blef jag rasande på’t och
steg upp. Då hade jag inte ett dugg vidare ondt af kalaset
och skulle varit precis frisk och återställd, om jag inte varit
nästan halfbränd. Sämre var jag i alla fall inte än att jag
kunde gå ut och rykta hästen och göra flera andra sysslor,
hvilket gjorde mig nästan frisk invärtes. Men i ytterkroppen
stack och sved det, som om jag hade haft en hel stack
ettermyror innanför kläderna.

När tjänsten var slut i kyrkan, kommo emellertid alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free