Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grannsämja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
GRANNSÄMJA.
på kalas och lägger för mej en liten gnista på tallriken, är
det tvärt någon, som passar på och säger:
— Käre, akta dej för all del, så vi slippa be’ för dej
nästa helgdag.
Så en söndag tänkte jag att jag skulle ge Sven för
gammal ost.
Eftersom vi hade vårt skattemöte följande tisdag, tog
jag käppen i näfven och gick bort till honom och sa’ att
jag behöfde mina pengar, som han lånade på tre dar vid
midsommartiden.
Han var mol ensam i stugan. Hustru hans var i
kyrkan och barn eller tjänstefolk består han sig inte med, den
skråen.
Nu var han måntro beskedlig och smilefiner, den
uslingen, och bå’ om ursäkt för dröjsmålet samt att jag inte
skulle va’ ond på honom för den sakens skull.
— Dä ä’ ju så välsignadt, när grannar kunna dra’
jämt! himlade han sej. Så jag kom’mej inte för att dyka
på honom med något ordentligt ovett, fast jag, gu’bevars,
stack honom med ett och annat karlaörd.
— Töfva ett grand mens jag går ut en vändning, så
ska’ ja’ komma in och lämna er pengarna! lät han och
snodde i vrårna efter sin tröja eller hvad det kunde vara.
Men det dröjde och dröjde och Sven kom inte in. Då
blef jag otålig till sist och tänkte gå ut och titta efter hvad
han hade för sig.
När jag skulle gå, \ar det emellertid löx att jag kunde
hitta min nya plyschhätta. Jag letade och letade under och
på bord och bänkar, men nå’n hätta fann jag inte och
ingen annan hufvudbonad heller stod att finna i stugan.
— Kanske Sven fick på sej henne i misshugg, tänkte
jag och gick ut på backen och tittade efter honom. Men
hvarken Sven eller hätta syntes till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
