Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han fick sin lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN FICK SIN LÖN.
99
smörhandlarns stånna. Men inuti bestå de för det mesta
af potatismos och annat elände. Ja, en gång hade hon
till och med omgifvit en liten halfdöd spädgris med smör
och lurat den stora trillingen på en kringresande
smörupphandlare, genom hvilken lyckade kupp hon vann stort rykte
bland sina grannkvinnor för framstående förståndsgåfvor.
Nå, när Sven gick och knekade jämte sitt brädlass på
stadsvägen och grunnade på hur pass mycket han till en
början skulle begära för detsamma, fick han höra en jakt,
som gick i skogen, och ett skott som smällde uti
illmar-kerna till höger om vägen.
— Dä’ är nok Fällebopojkarne, som tjufskjuta, tänkte
han och manade på hästen.
När han så kört en liten bit, varsnade han en räf ligga
död Vid vägkanten. Sven begrep schäsen tvärt. Jägarne
hade skjutit på rofdjuret. Men räfven hade inte dött på
planen utan sprungit och först härute gifvit tappt och
andats ut.
Sven ref sig i hufvudet och tittade sig omkring åt alla
håll och kanter. Men när han hvarken hörde eller såg
några karlar, stoppade han hastigt och lustigt in räfven i sin
säck och masade åstad igen.
— Den får jag flera riksdaler för hos buntmakarn!
log han för sig själf och var så själaglad, att han löfvade
sin kropp ett kvarter trallarevatten, när han skulle beta vid
Pinutten, där de hålla löndakrog.
Si, uti Pinutten går det så till, att man lägger en
50-öring på en sten vid husgafveln och sätter en tomflaska på
pengen samt går sin väg. Smyger man sedan dit efter en
tio minuters tid, så är flaskan inte längre tom, men
femtioöringen är såsom bortblåst. A’ke det liksom ett trolleri?
Men jag talar nu om eländet på det att länsmannen må
kunna lägga sig på lur och stäfja ofoget.
När nu Sven nådde Pinutten, band han hästen och
kastade för honom en hösudd. Därpå gick han bort ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
