Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han fick sin lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
HAN FICK SIN LÖN.
Så löste då Sven upp påsen, fattade liouom i bottuen
och ristade ut räfven på golfvet inför buntmakarn.
Ögonen höllo på att krypa ur hufvudet på Sven af
undran och förskräckelse, när han fick se det hudlösa
kadavret. Och buntmakarn blef så besatt i sitt sinne, att
han undfägnade Sven med den bastantaste örfil man skulle
kunna önskå sig.
— Vet du då ingen lefvandes hut, din usle bondkanin?
skrek han och drämde ytterligare till Sven med sin stora aln.
— Jesses, skona mitt lif! Jag rår inte! Dåliga
män-sker ha fiått honom mig ovetandes! bölade Sven och
stoppade kadavret tillbaka i påsen och sprang, kraftigt
påskyndad af buntmakarens fot.
Tagen nu en varning af detta i alle, som hitten och
plocken upp andras ägendom på vägarna.
Men när Sven lugnat sig en vändning, tog han till att
fundera öfver sin ställning. Och då han funderat en stund,
fann han ut, att skära hufvudet och en del af benen af
räfven och söka sälja det öfriga såsom en lammkropp till
korfmakarn i sta’n.
Men det blef inte galet förr än då. »Charkutisören»
var ingen vanlig dumbom. Först pryglade han Sven en
stund och se’n skickade han efter hälsopolisen, som blef
alldeles besatt, när han förnam Svens tilltag. Där blef
bums stämning af naturligtvis, så att det var inte underligt,
att gubben såg ohyggligt förkrossad ut, när han omsider
drog ut af stadenom.
— Nu ryker alla bräapengarne och mer därtill bara till
plikten! grät han för sig själf, där han satt på framkälken
och asade undan tårarne med bälgvanten.
— Hå, hojojo! Nu får ja allt ta’ fram mi’ lella flaska
och si om inte ho’ kan trösta mej. Och så drog han fram
flaskan med det af sky värd a vattnet och satte henne till sina
darrande läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
