Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linus i Fänestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
LINUS I FÄNESTAI).
Så snart det därföre blef fråga om, att Mina skulle ut,
blef Britta rakt toseter ocli klämde i:
— Jo, dä’ kan jag tro, att i vell, att ja’ ska’ släpa
ihjäl mej tvärt utan bjälpe, för Danjel gör då inte ett
tecken så långt året är annat än äter och sofver och suckar
och snusar och grinar illa och skäller i ett evinnerligt
skällande. Och ingenting duger du te’ häller, din slankelin,
annat än va’ ilaker och räkna ut, hur du ska’ få en annan
att släpa ut sej för din skull. Du tog nok lifvet af din
första kvenna, och nu vell du ta knäcken på mej. Du vell
ha flecka ut ur huset för att du sen ska’ få husera mä’
mej ocli plåga mej som du vill utan vettne, din bof! Eller
ä’ inte dä meninga?
— Talar ja’ synn och ska’ ja’ tiga? säger du. Nä,
tack ska’ du ha. Ja’ behöfver inte tiga för en så’n där
gammal luring som du ä’, och inte behöfver ja’ finliyfla
mina ord te’ en så’n där gammal evinnerlig stöt, som du
ä’, för dä ä’ du, så mycke som du vet dä. Och inte
behöfver ja’ tala nå’t evangelium te’ ett så’nt kreatur, som
du ä’ Danjel! Och flicka stannar hemma och hjälper mej,
förstår du! Huru dant skulle dä gå, om hon komme ut
bland en hop karlar i denna ussla värld? Nä, ho behöfver
allt stå under uppsikt än en långlig tid! Går ho’ här och
tynar och less? säger du. Ah, dä inte farligt. Tror du
inte ja’ vet hva’ dä ä’ för sjuka som sätter åt henne? A’
dä longehosta eller bleksot, säjer du? Asch, din evige stock!
Nä, dä ä’ karlagalenskap. Titta på henne! Si hur ögena
stå i hösen på henne. Men dä ä’ i alla fall synn om henne,
för ho’ har inte bättre att brås på. Ho’ har ditt syndia
bio i sej och mor hennes var allt ett grannt mönster, ho’
också! . . . Ska’ ja’ veta hut och skämmas, säjer du? Nä,
tack sa du ha! Tror du att jag skäms för en töcken
us-linge som du, för en usling ä’ du, vet du dä! . . .
Ja, på det viset gick Britta på. Hon kunde hålla i
och tala ex tempore i timvis.
"b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
