- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
110

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linus i Fänestad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

LINUS I FÄNE8TAD.

moster, den blir nog den likaste hustru som står till att få,
smilade den filuren. Britta blef tvärt vänligare.

— Men hva’ ska’ du fö’ henne med?

— Mä’ mat och kaffe och dopp! sa’ Linus. Och den.
som lärt sej laga mat af er, moster lella, den kan nok vända
till bitarne så att de smaka på folkavis, så säjer di i hela
sockna. För i ä’ hållen för den bästa matmora i hela
pastoratet, dä säjer bå’ höga och låga.

Britta kom sig inte för att skälla. I stället såg hon
belåten ut och satte kokarn intill värmen på spisen och
bröstade sig och snyrpte på munnen.

Ser ni, gubbar, bara en skräpper med kvinnfolk och
säger åt de unga att de äro vackra och söta och åt de
gamla att de laga god mat och äro dråpliga i sina hus, så
får man dem hur långt man vill och lite längre, om det
kniper.

— Ja, Mina har allt fått lära sig mer än andra i
hennes stånd, för Gud han vet, att jag hållit henne till bå’ ett
och annat och inte sparat på lärdom. Men hva’ har du å
gifta dej på, du har väl ingenting, din stackare? sa’ hon.
Ty ge med sig så tvärt, det ville hon inte. Hon önskade
nok höra mer beröm, kantänka.

•—• Hva’ ja’ har? Titta så’na armar och läggar ja’ har
och så har jag inte mindre än säng och soffa och cheffan jer
och ett rundbord och sex stolar och sjutton gräslökastånd
och ett gladt humör! Ska vi gå en polska, kära mor,
orerade Linus. Och så nappade han tag i Britta och började
dansa polka på golfvet med käringen, den stollapojken. I
början stretade Britta emot. Men så sa’ han:

— Herre Jess, här finns knappt en sjutton års flicka,
som dansar så lätt som ni, mor Britta!

När han sagt det, började hon sprattla med.

— Si, hon går precis som en ung brud. Där blir du
allt efter, Mina, rätt så tös du är! — Si här Danjel, så’na
skutt hon tar! Tänk när hon var i sin gröna ungdom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free