Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linus i Fänestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
log och Britta krängde med ögonen och hoppade som en
tossa allt hvad galet var. Men högfärdsanden hade farit i
henne, hvadan hon gnodde på.
Till slut hängde tungan ur munnen på henne och hon
var nära att kväfvas. Då släppte Linus henne och satte
henne på soffkanten.
— Det var den bästa dans jag gått på länge, tack,
tack, kära mor! Och så bockade han sig och krusade
förskräckligt.
— Åh, åh, åh, puh-hu-uj huj-uj! Nå, så ta’ henne då,
din stolle! Välsigna dom du, Danjel, för ja’ kan inte andas
än! Klara å kaffet, Mina, och hogg sönner socker. Huj
— uj — uj! Stolle där! Ta’ fram skorpkorgen, Mina.
Skynna dej! Kössanet kan ni väl vänta mä en vändning.
Danjel gapade fortfarande och ville knappt tro sina
sinnen.
Men nu lefva Mina och Linus som ett par turturdufvor
i Fänestads förstukammare, och när Britta blir för djädrig
vid gamlefar i Lungemosa, så går Linus ner och dansar
med henne så att det snarkar i stugan.
— Dä fördelar ettret i henne! säger Danjel.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
