Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När högmodet växer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
NÄR HÖGMODET VÄXER.
handelsidkarne hafva sugit till sig sönerna. Och döttrarna
äro vordne syfröknar.
Därför stå hafreskylarne ännu ute, hvita af
oktoberfrosten, därför ligger potatisen ännu i de halffrusna fårorna
och längtar efter källarvärmen, därför suckar vår gamla
jord så tungt och smärtfullt i midnattsstunder, och därför
se våra småbönder så utmärglade och så utarbetade ut.
De hafva en allt för lång arbetsdag. Men öfver dem
sträcka Stockholmsherrarna, hvilka eljest uppbäfva sig,till
alla arbetande bröders målsmän och förmyndare och
hjälpare, icke ut sina faderliga händer annat än till deras
skadegörelse.
Ja, det är gunås så, att jorden vill snart ingen
människa lägga hand vid, och det ser ut, som man rätt i
rap-pet började vämjas vid de gamla hederliga yrkena också.
Oskar Blåsjö och Kalle Barkström voro svågrar och
bodde på hvar sin sida om ån.
Blåsjö var en färgare, och det var godt och bra att ha’
honom till hands för att stampa och färga våra vadmal
och klädningstyg. Baikström var garfvare samt redde våra
hudar och skinn på folkavis.
. Båd färgarn och garfvarn stodo sig bra och voro till
stort gagn och nytta hvar på sitt sätt en långlig tid inom
flere kyrksocknar härute.
Och gudfruktiga voro de äfven. Ja, de ledde slutligen
så att säga den religiösa rörelsen härute, och de böllos för
att hafva större ljus i skriften än inte blott prästen utan
till och med själfvaste biskopen i stiftet.
Det dröjde inte heller länge, förr än de blefvo så pass
fullkomliga, att de inte kunde gå till kyrka och skrift ibland
de andra fattiga syndarna i socknarna, utan de bildade sig
en egen förening af utsökta heliga.
I den föreningen blef färgarn korad till sånganförare.
Då tyckte han, att det var försmädligt att stå midt i sång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
