Berättelser / I furumo och på slåtteräng / 122 (1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nutid och forntid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Nähä, gualof, men dom hade det som bättre var!
Dom hade Lonkentus och inte ett dugg till skatter.

Jestanes, hvad vi grinade och skrålade:

— Bravo!

— Anagga den Andreas. Han har, minsann,
skallemejan på rätta stället.

— Där tror ja’ du blef bet, Sven!

Denne senare vred och vände sig och krängde med
kroppen som en ål på en ref.

Ill. E Å-g[=Emil Åberg] Vi blefvo allt mer och mer förbluffade

— Dä’ omöjligt att disputera med en så’n, som bara
sätter sagor emot verkligheten! lät han till sist.

— Sagor? Åh hut! Jag har sett jättestenarna
tusentals gånger. Såg dom på hitvägen. Och det andra har
jag läst i böcker, i tröckta böcker, du spoling! röt Andreas.

— Ja, det håller streck! inföllo vi andre, som inte
riktigt visste hvem af dem vi skulle hålla med.

När vi så inbördes en stund hade öfverlagt om det här
och just som bäst voro i färd med aftonvarden, ljusnade
Sven, gick bort till Andreas ochk sa’:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>