Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandaler och panik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKANDA liEK OCH PANIK.
127
— Nä’, det ska’ vi inte. Men tycker ni inte att det
är hundingen livad det görs skandaler af litet nog nu för
tiden. Tänk bara hvad det har varpats ihop mycket, ocli
hvilket rysansvärdt nummer det gjorts bara af en så
simpel sak som att två kaptener en dag å Karlsborg talade
med tungor till hvarandra och ryckte hvarann i
mustascherna ett grand! utbrast en af gubbarna.
— Truppen såg det. Däri låg det eländiga. Kaptener
ska’ kunna styra sina sinnen. Hur ska de annars kunna
styra en trupp? lät Sven.
— Det har du då rätt uti! inföllo vi alla i korus.
— Jag sitter och tänker — log gamle Olagus i
Strängen — hvilken dråpelig skandal våra dagars tidningar skulle
kunna hafva skapat till af en liten händelse, som i min
ungdom inträffade på kyrkogår’n i Nybo. I vet väl, att
jag ä barnfödder därnere?
— Hva’ hände där?
— Jo, klockarn och prästen va’ osams precis som de
här kaptenerna i Karlsborg, som drabbat i hop. Prästen
var en skickelig karl och en beskedlig karl. Klockarn där-
emot var ryseligt högfärdig och ilsk som en bålgeting. Han
tålde rakt ingenting. Så hände det en söndag att ett lik
skulle jordas och prästen och klockarn stodo vid grafändan.
När så den förre skulle jordkasta liket, tog lian af sig hatten
och räckte den åt klockar’n för att denne skulle hålla
honom under tiden. Tvärt blef klockarn rasande, nappade
hatten och dängde den långt ut åt kyrkogården, där han
trillade fram mellan grafvarne. ’ Ni kan väl tänka er, hur
ett sådant tilltag skulle störa andakten och väcka undran
bland folket. — Nå’n klädhängare är jag inte! ropade
klockarn’11 och gick in åt kyrkan. Var inte detta ett reelt
ämne till en skandal? slöt Olagus.
Jo, det tyckte vi alla och förfasade oss. Ty att
fruntimmer träta och vilja äta upp hvarandra, att krigsknektar
skälla och slåss, det hörer ju till. Men att kyrkans tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
