Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nikodemus i Föreberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
NIKODEMUS I UÖBEBERG.
de. Ja, jag får verkligen bekänna, att det händt mig mer
än en gång, att jag svängt in ett och annat ord om kurtis
och kyssning och toclce där i mina framställningar af lifvet
samt att jag, min store och grofve syndare, jämväl i
hastigheten vid sällsynta tillfällen knäckt till med en och annan
liten, mycket liten s. k. svordom.
Men när jag tidt och tätt sett fruntimmer, hvilka eljest
velat vara blygare och renare än själf vaste den heliga
Geno-veva och kommendör Ouchterlony, kyssa skäggiga fästmän
midt i familj, så att det smackat i hela salongen, trodde
jag inte, att det var farligt att också skrifva om dylika
ting, i all ärbarhet, förstås. När jag nu emellertid ser, att
jag misstagit mig i detta stycke, ska’ jag såsom här of van
skett, åtminstone varna folk för läsningen, när den onda
lustan kommer öfver mig att barka in på kärlekens
fridlysta gebit. Men svärjandet, svärjandet skall jag, fördubbla
mej, lägga bort.
Joho, det var på det lilla viset, att Nikodemus i
Före-berg var ett odjur till karl emot hustru sin. Inte för att
han precis slog eller hårdrog henne, såsom flera här i socknen
för sed hafva. Men det finns många andra fina sätt, på
hvilka sataniska och Gud- och kärlekslösa män kunna plåga
sina stackars hustrur. Visserligen kan ingen säga, att Lisa
i Föreberg var någon vidare grannlåt att se på, men hon
var såsom skaparen gjort henne, och om hon nu var flat
som ett skärbräde samt knotig och tandlös och gick inför
med tårna och så vidare, så gaf det inte Nikodemus rätt
att nypa hennes armar blå och svälta henne på mat och
kaffe och förhålla henne vinterkappa och drifva henne till
arbete nätterna igenom. Men allt det där gjorde den
uslingen. Nikodemus var lat som en stock. Klockan fyra
om morgonen fick den stackars Lisa stiga upp och syssla
i la’gård och stall. Karlen iddes inte ens rykta hästen,
utan det fick hon göra. Och när hon så gjort ifrån sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
