Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - God ränta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sängarnes halm, trasigt och tunnt är lapptäcket, tomma, så
kväljande, så pinande tomma äro magarne, — och så lång,
så ödsligt lång är leden ner till byn, där det burgna, men
oftast kalla folket bor, hvilket heller icke alltid har någon
känsla för hvad fattigmannen lider.
Till ett sådant fattigt hem tvar sig gärna den
smygande sjukdomen på sitt härjartåg. Där trifs han så väl,
där stannar han så gärna, där gräfver han sig in och växer
sig stor och stark och segerstolt i de svaga kropparne, där
slår han till döds, där gör han fångar, den grymma
blodsugaren. Där är hans ljufva valplats, där härjar och
bränner han, där förgiftar och ödelägger han, oanfäktad och
ostörd. Långt, långt bort är läkaren, långt, långt i fjärran
ligga sjukhusen med sina barmhärtighetssystrar, som kunna
göra honom segern stridig. Ja, tung och tröstlös och mörk
är den fattiges lott ute på vidderna, i de låga ensliga tjällen,
i skogskanterna och på de blåsiga ryarne. Men en stor
förmån har han dock framför städernas hungrande son. Han
slipper se rikemannens orgier. Glansen af medmänniskors
lycka och välmåga faller icke öfver hans elände, så att detta
kommer honom att synas anskrämmeligare än det är eller
föda bittra, afundsamma och stygga och rasande tankar i
hans barm.
Kanske bär han fördenskull lättare sin börda, fastän
hon som det vill synas, ändå är tyngst.
Frågar du honom, där han sitter och äter sin
vassvälling eller där han i våren med sin smutsiga säck på
magra skuldror kommer ner åt byn för att be om litet
utsäde eller några sättpotäter, frågar du honom hur han kan
härda ut, så svarar han:
— Åh, dä’ får väl gå! En har växt upp vid svält, en
ä’ fattigt födder, så en vet ju inte annat om. Dä får väl
gå den ene da’n efter den andre. När dö’en kommer, har
en annan lika möcke som den likaste helgår’sbonne, fast
han får en finare begrafning. Men hva’ kvettar inte !dä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
