Berättelser / I furumo och på slåtteräng / 144 (1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - God ränta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sakerna’ blifvit klarerade, fick Klas gå bort från sitt
hemman så ren och bar som han kommit till världen. Och
han fick tacka Gud att han slapp krypa in på köpet för
en del vrassel, som han lurats begå.

Nå, nu sitter han i en liten dålig stuga på
Gummamåla utmark, en half mil från byn. Pinnarne, som han
får plocka till bränsle, äro sura och brinna motvilligt, och
riktigt mätt får han väl sällan äta sig. Göra ett dagsverke
förmår han icke, gammal och nerbruten som han är. Kring
stugan har han fått spadvända en liten »lycka». Men hur
skulle han få henne satt och sådd, om inte barmhärtiga
människor funnes?

Nu är det hans tur att tigga »säasäd».

Ill. E Å-g[=Emil Åberg] Men denne fick syn på’n och tog honom med sig in.

Första gången han kom ner till Gummamåla, ville han
inte gå in till Petter. Men denne fick syn på’n och tog
honom med sig in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>