Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värre än Ryssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRRE ÄN RYSSEN.
149
Hemma på gatubacken sprungo mina pojkar, och svåger
mins pojkar, som äro ena stora vindböjtlar, och lekte »tjuf
och polis» och hade roligt och fyllde luften med sitt skrän.
Rätt i rappet kom då sexmannen framraglande och stannade
på fäbacken.
— Si, där ha vi en föllehunn! Den ska’ vi ta’!
hojtade en af pojkarne. Det var nog svåger mins, kan jag tro.
Och det behöfdes inte mer. De orden tände eld i
pojkarne såsom en brand tänder eld i en kruttunna, och i
blinken fingo bytingarne fatt i sexmannen. Några drogo
honom i armarne, andra sköto på honom i ryggen under
ett förskräckligt hurrande och oväsen. Sexmannen sparkade
med träskorna och röt som ett vilddjur.
— Styr er pojka och släpp me’, annars slår ja’ er
för-därfvade. Släpp me’, pojka, på eviga fläcken, era bytingar!
Men pojkarne rusade i väg med den arme karlen och
skuffade in honom i — svinhuset samt lade på liaspeln.
Först när de fått in sexman till svinen, blefvo de rädda.
De vågade inte öppna åt honom igen, ty de befarade stryk,
när han kom ut. Därför tittade de en stund på hvarandra
och sprungo sedan till skogs i bäfvan och stor räddhåga
öfver hvad de gjort.
Men sexmannen rasade bland svinen och hojtade och
skrek och sparkade sönder bägge sina träskor mot väggarne.
Han var i en ohygglig situation. Men det hade han
ju i alla fall brännvinet att tacka för. Han var där han
var. Han vrålade så att svinhustaket kunnat lyfta sig, och
grisarne stämde in och sekunderade honom efter förmåga.
Men ingen hörde dem. Jag hade ju undanstuckit mig neråt
torpen, pojkarne voro långt sin kos i skogen och hustru
min låg inne sjuk i sin vanliga influensa, så att hon gualof
hvarken hörde eller såg.
Efter ett par timmars tid, när jag trodde att sexmannen
kunde ha gått sin väg, masade jag hem och fick så höra
ett stort gny från svinhuset. En hes röst svor och grät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
