- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
171

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärtslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HJÄRTSLAG.

171

Han hade haft sin vår han också, förstås. Men våren
är kort, det veta vi. Han är lik en älfva, som dansar
ifrån oss, och lämnar oss, när kvällen ångar och doftar
som skönast och kärleken sjuder som varmast och hoppet
glänser och skimrar som grönast.

När löfven sprutto ut en vårmorgon, dog Eriks Kajsa,
och så blef det mörker och kyla och nära nog höst med
ens i Skriperyd.

Det var ett hårdt slag för Erik, men det hade inte
ändå träffat honom på det allra ömtåligaste stället i hjärtat.

Där låg i vaggan en liten pojk, och det var väl dennes
små knubbiga och lekande händer, som trots deras
svaghet, förmådde mildra smällen, så att han inte råkade Erik
till döds.

Minnet af den döda, tanken på förlusten gnagde
likväl och tärde på hans inre. Men Erik höll sig likaväl
uppe och höll i sig.

Så hände det sig en vinter, att Erik och hans far,
som bodde hos sonen i Skriperyd och hjälpte honom med
arbetet, skulle köra kol öfver sjön till masugnen, hvilken
låg midt emot på andra stranden.

Gubben skulle köra med hästen för att komma fortare
och slippa hänga så länge i blåsten ute på sjön. Ty Erik
var rädd om far sin, hvilket eljes just inte är så vanligt
nu för tiden. Stutarne skulle han köra själf.

Så drogo de af.

— Släpp ni på, far lelle, och låt det gå undan, så
kommer ni förr fram och får värma er, lät Erik, då de
hunnit ner på isen.

Och gubben satte i väg.

Men under natten hade det gått upp en s. k. »råk»
tvärt öfver sjön, en bred och svår sådan. På morgonen
hade där lagt sig en ishinna öfver henne, så att hvarken
gubben eller hästen observerade någonting förr än det var
för sent.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free