- Project Runeberg -  Berättelser / Bland sockenkungar och backstugusittare /
20

(1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löftesbrytarens straff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till sist slöt sig ringen kring ängslaclan, där man fann de
tu, snopna och skamsna och så uthungrade, att det var
totalt förbi med kärleken i dem.

Lena var topp tunnor rasande och fräste som en katta.

— Dä’ ska’ en hund och inte ja’ gefta mej mä’ en
karl, som ä’ alle mans gäck! sa’ hon och gick hem, medan
Jonas, öfvergifven och förskjuten, stapplade af åt sitt håll
under allt dreffolkets flin och homeriska grin.

Men tror ni att Jonas gaf sig efter den betan, så bedrar
ni er. Fjorton dagar efteråt hade han verkligen tjusat den
tjocka Mina i Brogård.

— En ska’ få si, att dä’ löckas för honom te’ sist. Ja’
trodde, att dä’ hvilade en förbannelse öfver hans friande
efter han ljög för Greta, men dä’ töcks ge mä’ sej! lät Maja
när hon erfor hur väl det vurnade sig med Jonas och Mina.

Så en söndag var han hos henne igen. Dagen var
stekande het. Jonas och Mina gingo upp på gafvelrummet®
för att språka i ro och skymundan, medan gubben i
Brogård tog en tidning och satte sig på »gongebräet» vid
gafveln för att läsa lite grand.

Dagen var, som sagdt, het och tjocka Mina började
svettas på kammaren, så att hon satte sig i det öppna fönstret
för att svalka sig.

Jonas kunde förstås inte längre styra sig, utan satte sig
bredvid henne och försökte hålla henne om lifvet.

Så sutto de en vändning och mådde bra i tvärdraget.

Men så fick Jonas olyckligtvis i sitt hufvud, att han
skulle kyssa sin tilltänkta ett spadtag.

— Styr de’, stolle! Far setter ju här nere och kan få
si’et, log Mina och böjde sig undan.

Men Jonas var envis i det som i allt annat och ville
inte försaka det goda. De glömde nog också båda två, att
de sutto i fönstret. Mina böjde sig bakåt och Jonas följde
efter med spetsad mun. Och hur de konstrade, oviga och
klunsiga som de voro, dråsade de bägge två baklänges ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:53 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/2/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free